maaui

Iallafall tycker jag det.

Må så vara att jag har ett projektarbete som ska in imorgon och jag har inte kommit långt alls. Men jag har ju hel natten på mig plus hela dagen imorgon så det ska nog ordna sig! Orkar inte stressa upp mig och sånt, det är bara onödigt.

Och nu till det jag faktiskt bryr mig om: innebandyn.

Den här veckan har jag tränat dubbelt med damlaget och mitt egna lag. Det har gått relativt bra trots fys på damernas som jag inte är van vid. Men allt som allt så har det varit superkul! Och inte nog med det. Utan nästa vecka är Lexe (en av deras målvakter) bortrest. Hon sa redan i måndags "Jag bokar dig hela nästa vecka, så får du ersätta mig den veckan". Men sen kom min tränare och sa "Vi kanske måste ge de andra målvakterna en chans också". MEN idag sa Tony (damlagets tränare) att han ville att jag skulle hoppa in för Lexe nästa vecka. Och hans ord väger tyngre än mina tränares. Till en början tyckte jag bara att det skulle vara kul att få träna med damerna, men sen sa Tony "Det innebär att du tränar måndag, har DM-final på tisdag, tränar onsdag och tränar torsdag. Orkar du det?". Min första tanke var "Jaja, det är klart jag orkar!"... Men sen slog det mig att han sa att jag skulle vara med på DM-finalen. Fast jag sa att jag antog att Emelie (en annan målvakt i damlaget) skulle spela men Tony sa "Hon kommer komma hem från ett landslagsuppdrag på söndag så hon kan vara en aning sliten så vi får se hur det blir". Sååå.... ja. Jag ska iallafall vara med på DM-finalen nästa tisdag. Jag tror inte att jag kommer spela men man vet aldrig! Och det gör mig så himla skakis, speciellt nu när det verkligen är viktigt att vinna. Självklart tycker jag att det ska bli sjukt kul, men det är även sjukt läskigt haha! Jag själv tycker inte att jag är tillräckligt bra för att spela på elitnivå än, och det tycker nog inte de flesta andra heller. Men bara det att jag får chansen och att Tony specifikt sa att han ville att jag skulle ersätta Lexe gör mig nästan lite pirrig i magen. Visserligen har jag spelat med damerna förut, men då har det varit seriematcher där det varit klart redan från början att jag ska vara reserv. Nu är det FINAL. Shit, jag kan knappt fatta det.................. Det är som en dröm som blir sann. Det är det här jag lever för.